Bygga bana

Hur tävlingen bör vara ur en förares synvinkel

Sektionens uppbyggnad

Starten

Början på en sektion bör vara en start där alla klasser "startar" på samma ställe, så det inte blir mer än en kö in till sektionen. Och sen ska det inte vara en fördel att ställa sig tillrätta utanför sektionen för att få mer fart eller bättre spår eller liknande. På samma sätt ska inte svårigheterna börja färrän en bit in i sektionen. Ett bra sätt är att ha en liten sväng ca. 3m in i sektionen. En fördel är också att start skyltarna står med ett mellanrum på 1-2m och inte mer, det underlättar för tidtagningen och ger en bra markerad start.
Pilning och Markering
Det absolut bästa är om inte band eller pilar utgör svårigheterna utan det är naturen, det lättaste spåret är det tänkta spåret, men i övrigt är det viktigt att tänka på att inte sätta pilar och band på utsatta ställen, där förarna helst vill köra. Men när det blir tillfällen där band är avgörande, till exempel innan en klack eller stor sten, så vill alla snika bandet och slänga ut bakhjulet helst på bandet. Då är det bara lägga en stock eller liknande så att bakhjulet alldrig kommer till bandet. Att försöka hitta alla smitspär innan tävlingen är en viktig men svår bit. Sen ska det pilas tydligt så risken att missa en pil blir så liten som möjligt.

Uppbyggnad
I varje sektion bör det finnas 3-5 svårigheter i varje klass, det gör inget om några sektioner har mindre och andra har mer, tvärtom det är bra med variation. Men det bör inte bli så att hela tävlingen består av sektioner med 10 svårigheter i. Banläggaren kan räkna med tiden som en svårighet. Är sektionen lång så behövs inte det en massa svåra svårigheter i sektionen. Och tvärtom om det är många svåra så kanske man ska välja att ha sektionen lite kortare. Jag anser att tiden är ett hjälpmedel för banläggaren.

Sen med alla spår som vi nu har på SM-tävlingar så är det viktigt att inte röra ihop dessa, det bör finnas en linje genom hela sektionen som alla kasser håller, sen avviker, med hjälp av pilarna, de olika spåren från den tänkta huvudlinjen. Det är bra att få varje spår att kännas som det vore det enda, inte avhugget eller kortat för en annan klass ska fram. Det är alltid härligt att komma till en sektion med viss rytmik.

Slutet
Slutet bör vara lite som början, tydligt markerad och gemensan för alla. INga hinder i direkt anknytning till slutet utan ganska platt. Avståndet mellan skyltarna bör vara ungeför samma som starter. Jag har faktist kört tävlingar där jag inte vetat om jag varit ute eller inne och knappt att funktionären visste det heller. (Ca 20 meter mellan skyltarna.)

Banvarvet/Transporterna

Transporterna bör vara bra pilat så inge missförstånd uppstår. Det är bra om det blir lite längd på transporterna, det drar ut fältet lite och blir mindre köer i sektionerna. Sen bör transporterna läggas så de inte går genom depån eller genom nån eventuell publikplats.

Svårighetsgrad i sektionerna

Svårighetsgraden i sektionerna bör variera en hel del. Och sen tänka på det jag tog upp tidigare att längden på sektionerna bör också variera. Den bästa regeln att följa är en 1/3 lätta, 1/3 medel och 1/3 svåra, och att banläggarna kan för sig själva säga vilka som är svåra, lätta och medelsvåra. En sak som är viktig för att minska köerna är att om ett spår i en viss sektion klassas "svår" så bör de andra spåren vara "lätta" eller "medel". Sen som förare vill man ju alltid att första sektionen är relativt lätt, det är för mycket nerver och annat för att kunna prestera bra direkt.

Placering

Placering av sektioner är alltid svåra att styra, men vill ändå påpeka att man ska tänka på publiken lite. Det är alltid uppskattat att ha någon sektion som är lite spektakulär intill starten. Gärna en uppbyggd av sten eller liknande

Av Jonas Riedel